När man väntar på ljuset

När jag och Sandra hade en underbar fotosessionsdag med 3 vackra blivande mammor, så började första sessionen kl 4 på en lördagsmorgon.
Färgerna var magisk innan solens strålar nådde över träden.
Jag tänkte visa hur jag kan jobba med en bild om ljuset inte har kommit fram riktigt och exponeringen blir för mörk på modellen. För att fånga de vackra färgerna på himlen så har jag en lägre exponering, men det gör att jag behöver ljusa upp andra delar av bilden.

Den här morgonen var pastellfärgerna på himlen så fin. Jag provade olika inställningar på kameran och fick härliga bilder om än lite mörka. Men jag behöver inte gå hem och gråta för det utan med lite fix och trix i photoshop så har jag fått fram en bakgrund som jag är jättenöjd med och lyft fram mamman.

Morgonstund_föreMorgonstund_efter

 

Annonser

Jag älskar motljus!!

Jag har en förkärlek till att fota i motljus. Att se känslor flöda tillsammans med ljuset ger mig rysningar! Det är något som präglar mina bilder, finns det möjlighet att boka in en fotografering i soluppgång eller solnedgång då rycker det i mitt hjärta.

Att fotografera motljus behöver inte var så klurigt, öva öva öva 😀
Man kan ha olika fokus på att fota i motljus och vilket då ger olika effekter. Jag gillar de flesta effekterna motljus kan ge. T.ex. kan man skapa en härlig lyster kring personen, ni vet sådär som man kan se artister på scenen ha. Det blir som en häftigt konturljus, nästa lite aura liknande ljus.
Ett annat exempel är ett härligt flödande guldskimrande ljus, mycket eller lite beroende på hur jag vill porträttera personen/personerna. Ibland vill jag tona ner ljusflödet, då låter jag personen jag fotar stå där det hänger ner fina grenar, låter solen hamna direkt utanför bilden eller låter något annat skyla solen lite. Lite svårt att förklara, det är en känsla jag går på.

Lite exempel på motljusbilder;

 

maria_2

Maria i sin vackra krans. Här ligger solen precis bakom is klädda björkar och mellan två berg. Träden dämpar solen så pass så Maria får en jättefin guld-aura på sin högra sida (vänster för oss som tittar på bilden). Solen strålar in i bilden med ett mjukt ljus i hörnet och skapar en härlig stämning.

bröllop_2

Det här vackra brudparet fick sitta och mysa i solnedgången. Vad viskar han till henne? Något som får henne att stråla ialf. Här fick jag det guldskimrande ljuset att flöda in över paret, precis som jag var ute efter. Känslor och flödande ljus är underbart!!

IMG_5528

Att fota i strålande solsken ger mer ett vasst ljus och kan leda till kisande ögon och stora solkatter i ansiktet eller på andra delar av kroppen. Här hittade vi en kulle på stranden, där vi placerade henne med ryggen mot solen på en höjd mellan två kullar. Jag (vi, vi var två som fotade) låg i gropen nedanför. Den ljusa sanden reflekterade ljuset i hennes ansikte. En variant om man inte har mjuk sol.

IMG_6062

Ännu en bild där ljuset får flöda in över bilden för att skapa mer stämningsfull känsla. Här är det den lugna mjuka känslan som jag ville fånga. Även här var vi två som fotograferade.

bron_2

Och man behöver inte fota människor i flödande ljus, även Sundsvallsbron går bra att ha som motiv och låta solen gå upp bakom ena bropelaren.
Min vackra stad!

Känslomänniska, positivt och negativt

Att jag är en känslomänniska, det går inte att neka till. Kanske har jag lite svårt ibland att visa allt jag känner och så händer det att det bara bubblar det över. Jag har lätt att ta till mig av andras känslor och sinnesstämningar. Det händer att det påverka mig på så sätt att jag omedvetet tar med mig det hem och jag kan känna mig låg en hel kväll utan att jag inte riktigt kan förstå varför.

När jag arbetar, då fokuserar jag enbart på de positiva känslorna och jag tillåter mig att fulgråta när ett brudpar  ger allt av sig själv. Tex när jag ber dem förklara för sin partner hur mycket han/hon älskar honom/henne och varför de vill leva tillsammans för resten av sina liv. Att jag tillåter mig att få visa glädje, kärlek och lycka under en fotosession tror jag även påverkar resultat av mina bilder.
Självklart händer det att jag också har en sämre dag med lite lägre energi, men jag försöker alltid att vara glad och positiv, för det smittar av sig.

Något jag tycker är extra roligt är när jag får lägga in något annorlunda, något som de inte riktigt är beredd på. Självklart så frågar jag om de vill testa, jag tvingar aldrig någon till något.

Det här brudparet fick jag möjligheten att fota i november. Vi hade en helt fantastisk solnedgång och sista bilderna fick de leka av sig med kuddkrig

kuddkrig

Ibland dyker idéer bara upp och jag är inte rädd för att testa dem på mina brudpar. Något annat som är jätteroligt är om mina par kommer med idéer som de vill testa, jag är öppen för förslag ❤

Som bröllopsfotograf fotar jag även annat

Jag registrerade mitt företag redan förra hösten men jag har varit så velig när det kommer till hur jag ska lägga grunden till mitt företag så många andra delar har fått väntat. Jag tror jag har kodat om min hemsida 10 ggr på bara några månader. Det ska ju kännas helt rätt och framför allt ska ni som besöker min hemsida få en känsla av vem jag är. Det är otroligt viktigt för er som letar ska hittar det ni söker, annars blir inte fotoupplevelsen rolig. Den ska vara minnesvärd och resultatet ska hamna på väggen hos er, det är mitt mål.
Nu när jag känner att jag är nöjd med grunden så kan jag börja peta i allt annat som ska göras. Och det är med stor spänning jag börjar dra igång den här skutan.

Min helg har varit fantastisk på många sätt. Jag fick dela en halvdag med min släkt och familj då det vankades surströmming. Ja, jag älskar surströmming. Surströmmingen ska hamna mellan två tunnbrödsmackor tillsammans med potatis, rödlök, tomat och Creme Fraiche. Ååååh vad ljuvligt gott!! Jag har inte ätit surströmming på 3 år, mina smaklökar jublade haha

Resterande av helgen har spenderats vid datorn, laddat upp bilder till en kund, bildbehandling av vackra hästar samt porträtt till en företagssida och planering samt genomförande av gravidporträtt.

Jag fick en förfrågan om gravidporträtt för drygt en vecka sedan. Det här paret ville ha med sin bil på bilderna. Gissa om jag blev överlycklig! Det är alltid lika roligt när det tillkommer rekvisita som jag inte har räknat med.

Gravidporträtt

Denna skönhet fick jag möjlighet att föreviga tillsammans med det underbara paret. Platserna vi var på var fantastisk, paret helt underbara och vädret på vår sida. Kunde inte bli bättre med andra ord.

Jag hoppas er helg har varit lika fin som min, nu siktar vi på en ny vecka med flera spännande företagshändelser 😀

Och så det vackra paret som väntar smått till oktober. Jag önskar er all lycka!
Tack för att jag fick föreviga er stund!

Gravidporträtt  Sundsvall

I det första inlägget

Vad ska man välja att skriva om i det allra första inlägget? Det finns så otroligt mycket som jag kan skriva om och jag vill sätta igång och skriva om allt på en gång. Men jag ska samla mig och låta mig öva på att ha tålamod. Istället ska jag låta känslorna få ta plats och dela mig med mig av det jag brinner allra mest för, hur jag hamnade här?

En av mina närmaste vänner hörde av sig en dag för många år sedan.

-”Vill du följa med och assistera mig på lördag för ett bröllop? Ta med dig din kamera, så kan du fotografera också”

Oj! Vilken fantastiskt rolig idé! Att få spendera en heldag tillsammans med min fina Sandra och så får jag testa på något helt nytt också. Det var lite annat jämfört med det jag vanligtvis fotograferar, natur. Natur rör inte på sig så mycket, den bara är där. Att fota natur handlar mer om mina känslor just där och då i ögonblicket. Nu ska jag fotografera andra människor, med deras känslor i första hand. Hur gör man då det?

Plötsligt blir jag skiträdd, jag vet hur obekväm jag är framför kameran och hur obekväm jag är tillsammans med människor jag inte känner. Hur får man okända människor att bli bekväm framför kameran, tillsammans med en okänd fotograf? Jag blev svettig, jag skojar inte! riktigt svettig…..pulsen slår i öronen och den där krypande prestationsångesten börjar ta över förnuftet.

SKÄRP TILL DIG!

Jag lugnar mig, fokuserar på att jag är assisterande fotograf. Jag ska nog hålla i reflexskärm, bära väskor, fixa klänningen och peta på brudgummen om han står fel. Det är inte jag som kommer att dirigera orkestern, utan det är min fantastiska vän som sköter det.

Väl på plats så får jag uppleva allt på nära håll. Även om jag inte styr det hela så är jag ändå nervös. Håller mig på avstånd från fotografen, fotar på håll, hjälper till att fixa till paret, bollar idéer med Sandra och försöker ta in allt som hon säger till mig.
Paret var helt fantastiskt vackra, varenda bild jag tog satt direkt, de hade nära till skratt och deras kärlek flödade in i min kamera. Jag var euforisk! Jag visste inte hur jag skulle hantera mina känslor, jag försökte mest trycka undan dem, försöka fokusera och lära mig mer. Tårarna brände bakom ögonlocken, jag ville aldrig att stunden skulle ta slut. Kunde jag inte få leva i detta ögonblick ett tag till?

Mitt första bröllop, vilken dag, vilka känslor, vilken otrolig upplevelse! Plötsligt stod en dörr lite på glänt, som jag aldrig trodde skulle öppnas för mig. Fotografera människor, om ni bara förstod hur läskigt det var för mig. Det var att ta att skutt ut över kanten på ett stup, hur ont det skulle tänkas göra?

Jag låter mitt första inlägg tillägnas mina fina vän Sandra. Tack för att du har velat haft med mig på dina bröllop och delat med dig av dina kunskaper. Låtit mig fått dirigera orkestern med stöttning av dig. Hade det inte varit för dig så hade jag aldrig tagit steget att börja fotografera människor än mindre starta eget som fotograf.

Tack min fina vän ❤

 

IMG_0296